Idag har Malte sagt till Mårris på skarpen! Jag har ända sen Mårris kom till oss tyckt att Malte varit för snäll och låtit Mårris göra som han vill (ta Maltes mat, knycka leksaker ur hans mun mm..) Men idag tröttnade han nog! Mårris sprang runt och lekte med sin Ryck-i (en hundleksak som Majas företag säljer :-) Han sprang med den runt Malte och tryckte upp den i hans ansikte för att de skulle kampa om den. Snäll som Malte är så tog han tag i den ett par gånger men lät honom få den till slut. Jag satt i trappen och tittade på dem, Malte tog tag i leksaken, höll fast den längre denna gången, precis somför att testa om Mårris tänkte släppa den eller inte, men han släppte inte utan drog till. Då blev nog Malte lite putt och morrade till (ett annat morr än det vanliga lek-morret) och lillskiten morrade tillbaka! Men DÅ! Malte släppte leksaken och snodde runt, morrandes, och Mårris kastade sig ner på rygg och blottade halsen! En gång försökte han resa sig men då morrade Malte till och ställde sig över honom. Sen löste de situationen och Mårris kom nästan krypande till mig i trappen ;-)

Men jag var absolut inte ett skit orolig över situationen. Jag litar på Malte och han skulle aldrig ge sig på honom i onödan eller göra honom illa. Och jag tror att detta var precis vad Mårris behövde! Han behövde veta sin plats i flocken! Han har blivit större och könsmognad och hela faderullan är på G, och då gäller det att det är uppklarat vem som är kung innan.

Nu leker de som om inget har hänt ute i trädgården:-)

Tänk om vi människor kunde va lika tydliga i vårt språk som hundarna ;-)